hejjsan bloggen har suttit här nu i 3 timmar och kollat på JÄTTE gamla bilder , på när familjen var en FAMILJ jag grät i 2 ½ timma satt här grät och kollade på bilderna, gud vad jag sakanr . Jag saknar allt så himla mycket hatar att tiden ska gå så jävla fort !. Vill ha tillbaka min familj. Vill bli en familj igen. Med mamma pappa och alla syskon i ett hus. Vill att det ska bli så igen , jag önskar men vet att det aldrig kommer att bli så. Men jag fick uppleva några underbart lyckliga år som jag är så fucking glad för att jag fick uppleva. Men jag minns ingenting av det ? ingenting ?? Knappt iallafall. Det kan komma någon ynka suddig minnesbild när jag kollar på bilderna , men nt mer. Det sårar mig. Men jag har bilderna och jag kommer aldrig glömma, aldrig. Det går inte att beskriva kännslan, DEN saknaden. Den saknaden som gör så ont, så ont . Det går inte att förklara med ord ? Så mycket som VI i fAMILJEN gjorde så MYCKET. Nu händer inget och tiden bara brinner iväg. Hatar det. 13 år har gått 13! asså ? och 6:an är inte långt kvar. Jag var tvungen att lämna en klass som var den bästaste. Var tvungen att skiljas från mina vänner. Är tvungen att gå vidare. Vill inte vill verkligen inte, är rädd för vad som kommer hända , för vad som ska hända. När jag går ut nian vilket gymnasium ska jag gå ? Och hos vem ska jag bo ? Pappa = sibbhult Mamma = Stan Faster = Malmö ? Har värsta beslutångesten vad händer om jag flyttar t faster ? Vad händer med allt ?VARFÖR GÅR TIDEN SÅ FORT !? Jag vill upptäcka världen vill leva livet , dö i frid efter ett låångt och slitsamt liv. Jag saknar mamma saknar pojkarna saknar min famlj , morfar och min klass. Saknar allting . DET GÖR ONT. vad ska jag göra ? Jag vill inte tänka frammåt, men är livrädd att fastna här. ...